Har länge grubblat över vissa små och kanske ointressanta frågor som t.ex. varför vi grattar okända människor på Facebook som vi inte känner? Grattis på namnsdagen... vad betyder det ens? Det är frågor som håller mig vaken om nätterna 😅
Dessa frågor är såklart filosofiska och innebär att det egentligen inte finns något rätt eller fel svar, utan mer hur mina funderingar tolkas.
Grattis på födelsedagen, okända främling
Jag har som regel att endast gratta människor jag faktiskt har haft en dialog med i verkligheten, och det är inte direkt många. De jag har pratat med, antingen i telefon eller i person, får oftast ett grattis av mig på sociala medier. Men känslan att gratta den där bekanta du träffade för 20 år sedan och inte haft kontakt med sedan dess... nja, där drar jag min gräns!
Jag har inget emot att gratta personer jag inte pratat med, men jag har cirka 500+ vänner och det är inte meningen att man måste gratta alla. Jag känner att jag kan lägga mitt fokus på mina närmsta som finns där när det krisar och som inte ser ner på mig om jag klantat mig.
Jag kan väl inte vara den enda som lägger min fokus på familj och riktiga vänner först... eller?
Grattis på namnsdagen... vad betyder det ens?
Varför grattar vi folk på deras namnsdag?
"Grattis på namnsdagen, Nicklas, just för att du heter Nicklas och har namnsdag
... öh tack?"
Det var inte jag som valde att heta Nicklas, det var mina föräldrars förtjänst. Visst, jag gillar mitt namn, även nu, men ska vi verkligen få ett grattis för det av andra som kanske inte ens gillar namnet? Det är en oskriven regel att gratta någon på namnsdagen. Jag ska erkänna att det alltid är roligt att få ett grattis, men att gratta någon för deras förnamn känns lite överdrivet. Vissa blir allvarligt arga för att deras namn är unikt och inte har någon namnsdag. Det är skrämmande när man tar namnsdagar till en sådan nivå!
Jag kanske har blivit en bitter gammal gubbe, men jag tror inte att jag är ensam i mitt filosofiska tänkande. Det finns säkerligen något underligt svar på varför man firar och grattar namnsdagar, men för mig är det ett mysterium.
Falska och avundsjuka influensers
Världen drivs av falska och avundsjuka influensers som låtsas vara någon de inte är. De lägger ut bilder på lyxiga middagar eller semestrar, och man undrar om det finns någon lycka kvar hos dem. Ett liv fullt av pengar är inte en magisk kur för att må bättre. Om man tror på den visionen kanske det är dags att tänka om!
Många som läser detta kanske tänker "Den där Nicklas är bara avundsjuk för att hans liv inte är glitter och glamour", men sanningen är att jag aldrig vill vara någon jag inte är. Jag har accepterat vem jag är, och mitt mål handlar inte om rika och dyra middagar, semestrar eller bilar. För mig finns glädjen i att hjälpa andra, om det så bara är att lyssna eller finnas där på något sätt.
När man har levt med depression under större delen av sitt liv och tillfrisknar från den, lär man sig snabbt att "Allt handlar inte om mig". Man skapar en balans och hjälper andra som har det svårt, vare sig det är psykiskt, ekonomiskt eller andra bekymmer.
Att vara där för någon annan är mer värt än Lamborghinis och lyxsemestrar!
Slutord
Detta är ett annat koncept jag använder i min skrivstil, men jag gillar att prova nytt. Detta koncept speglar mina filosofiska frågor och en smula av min bitterhet. Hit or miss helt enkelt. Med det sagt önskar jag er en fin fredag!
//Nicklas 🦊