Under den senaste tiden har jag fått samma fråga från två olika personer: ”Har du varit inlagd nyligen?” Mitt korta svar är: ”Nej, jag har inte varit inlagd nyligen.” Frågan dök upp i samband med min blogg och handlar om titlarna på mina blogginlägg. Här tänkte jag förklara hur det hela hänger ihop.
Länken mellan den fysiska och den digitala mig
Jag skriver ofta blogginlägg med titlar som många kan uppfatta som sorgsna, som ”Romeo återvänder ensam,” och äldre inlägg, som nu är arkiverade, i liknande stil. Min skrivstil kan också uppfattas som dyster, men för mig speglar den en realistisk och känslosam ton snarare än något sorgligt eller deprimerande.
I verkliga livet är jag likadan, men kanske med en gladare inställning när jag möter andra. Jag är närvarande och försöker delta i samtal med ett leende. Precis som alla andra har jag stunder då jag känner mig låg eller ledsen, men jag lämnar oftast de känslorna hemma där jag kan reflektera i lugn och ro. Jag vill inte bära ut mina negativa tankar och låta andra ta hand om dem – det känns fel. Jag har som regel att inte skräpa ner i andra människors ”rum,” vilket betyder att jag undviker att ta med mig mina mörka tankar ut i världen.
Låt oss prata om elefanten i rummet … Ångesten
Som jag nämnt är jag som alla andra och kan få ångest ibland. Åren 2018 till slutet av 2022 hade jag däremot ingen kontroll över min ångest eller min kropp. Jag dämpade sorgen med stora mängder alkohol och lugnande mediciner, vilket ledde till inläggningar på psykiatrin.
Idag har jag en otroligt mycket bättre kontroll över min ångest och mina val. Jag lever nu ett bra liv utan antidepressiva eller någon annan psykiatrisk medicinering. När jag säger att jag mår SÅ MYCKET bättre, tror jag inte alltid att folk förstår innebörden; de kanske tror att det är bra just nu, men sanningen är att det är bra för framtiden. Visst kan jag fortfarande må dåligt ibland, men jag hanterar det bättre nu än någonsin, kanske för att jag har accepterat mig själv och lämnat det förflutna bakom mig.
Tips för de som kämpar mot sin ångest idag
Jag är ingen läkare eller psykolog, men jag har varit en åskådare i ångestens värld och har några tips som hjälpt mig. Det första är att ”acceptera dig själv och våga be om hjälp.” Det kan låta svårt och jobbigt – och det är det – men det är ett viktigt steg.
Från 2019 till 2022 brukade jag titta på mig själv i spegeln varje morgon och fråga: ”Är det så här jag vill leva mitt liv?” Svaret var alltid nej. Därför sökte jag stöd hos psykiatrin och har arbetat hårt med mina känslor och mina dippar. Titta på mig idag! Psykiatrin har många verktyg, och ibland kan medicinering behövas, men det viktigaste är att samarbeta med vården och vara öppen för dialog. Det finns inga genvägar till förbättrat psykiskt välmående, oavsett vad man kan läsa på nätet.
Ett verktyg jag använder mig av är att sysselsätta mig med saker där ångesten inte får ta kontrollen, som att spela tv-spel, skriva blogg eller lyssna på ljudböcker. Igår blev jag till exempel klar med ”Hobbiten” – en mysig berättarröst, rekommenderas varmt om ni vill börja med ljudböcker.
Slutord
Vi människor fungerar olika men har också mycket gemensamt, som tankar om kärlek och ibland beroenden. Ge inte upp lätt; insikten att våga be om hjälp är inte ett tecken på svaghet, utan tvärtom – mod.
Mellan 2018 och 2022 kämpade jag med kärleksbekymmer och försökte lösa allt själv, vilket ledde till lugnande medicin, alkohol och psykiatriska inläggningar. Men jag gav inte upp, utan arbetade långsamt bort de dåliga vanorna och sökte hjälp inom psykiatrin. Det är jag verkligen tacksam för idag.
Som avslutande ord vill jag säga: ”Ge inte upp – ta din svärd och din sköld och fortsätt kampen mot ångesten eller vad det än är du står inför.” Med det sagt, säger jag hejdå för nu och på återseende.
Lämna ett svar